Skapa en företagskultur för kunskapsdelning!

Share this post:

”Underskatta inte vad dina medarbetare är villiga att göra för en t-shirt”. Den meningen skall ha sagts av Håkan Eriksson,  CTO för Ericsson, när han pratade om drivkrafterna bakom den öppna källkodsrörelsen.

Det är även just det som driver många till att spendera sin lediga tid, sina kvällar, helger och semestrar med att utveckla sofistikerade lösningar för problem som vi har i vardagen. Möjligheten att bidra, hjälpa till, att känna samhörighet med gruppen och att synas.

Det gamla sättet att göra karriär som en kunskapsarbetare var att samla på sig så mycket kunskap som möjligt och sedan se till att hålla den informationen så nära som det går, så att värdet och efterfrågan på individen ökar. Det fungerar under en tid, medan efterfrågan inte är större än tillgången på dig som individ. Så fort efterfrågan överstiger tillgången blir däremot individen den trånga sektorn, den begränsande faktor. Den som alla väntar på och som försenar leveranser och projekt.

Det nya sättet att göra karriär är att dela med sig av sin kunskap och sin information så att man syns och andra kan ta del av informationen och kunskapen på ett enkelt sätt. Det är på så vis som andra få reda på att man finns och har chansen att värdera kunskaperna redan innan man har blivit inblandad i projektet eller uppgiften. Det nya sättet är att mäta värdet av individen, baserat på hur mycket man bidrar med.

Vi kan dra en parallell till försäljning på nätet, för det är ju faktiskt det du gör varje dag även om du inte tänker på det. Du säljer värdet av dig själv.

Ett stort svensk postorderföretag har med sin statistik bevisat att en produkt utan kommentarer eller betyg säljer betydligt mindre än en produkt som har dåliga kommentarer eller betyg!

Nu undrar du förstås hur det här hänger ihop? Jo de som handlar tänker nämligen att om det finns någon som har bemödat sig att köpa produkten och sen komma tillbaka och ge den ett dålig omdöme så måste den fortfarande vara bättre än produkten utan omdömen eller kommentarer, för den har ju ingen köpt.

Om vi tar det exemplet och omsätter det på vad det innebär för dig som individ i ditt företag när ni inför en social plattform så blir det följande.

Vad händer om man söker på dig i ert interna sociala verktyg? Är du då ”produkten” utan kommentarer eller betyg. Eller är du den populära ”produkten” med hundratals kommentarer och tummen upp som alla pratar om, refererar till och rekommenderar till sina kollegor att ta kontakt med när de har problem?

Kan man på ett snabbt och enkelt sätt skapa sig en uppfattning om vem du är och vilken kunskap du besitter genom att söka efter dig? Bidrar du med din kunskap så att andra kan ta del av den? Är du en del av teamet?

Vilken roll spelar du i det här sammanhanget och vad kan du göra för att ändra på din roll eller status om du inte är den ”populära” produkten i butiken?

Börja med något så enkelt som att dela med dig av den information som du sitter på. Det kan vara enkla små saker som gör din vardag lättare, t.ex. så har jag sedan vi introducerade Lotus Notes, baserat på Eclipse, hjälpt mina kollegor att med en bra dator som har mycket minne snabba upp sin Lotus Notes-installation. Det här spred sig och folk började maila mig för att få information om hur de kan snabba upp sin Lotus Notes- installation. Det gick från att vara några mail då och då till att bli flera mail om dagen, vilket ledde till att jag valde att skriva ett blogginlägg om hur man gör!

Jag la upp den här artikeln internt på min blogg på IBM och den har till dagens datum haft 70 000 unika besökare, över 500 kommentarer och ungefär lika många rekommendationer. Det är ca 70.000 mail som jag potentiellt har lyckats att undvika med mitt blogginlägg.

Detta är bara ett exempel på små vardagssaker som jag delar med mig av och som mina kollegor anser är nyttigt för dem.

Ett annat exempel är hur jag delar med mig av mitt nätverk till andra. När man söker på mig så kan man se vilka jag har i mitt nätverk. Det har hänt mer än en gång att någon har postat en fråga på min vägg som sedan har besvarats av någon i mitt nätverk, innan jag ens har hunnit med att se frågan. Ibland ställs det frågor på min vägg som frågeställaren vet att jag inte kan besvara och när jag har frågat dem varför de ställde frågan blir svaret ” jag vet att du inte vet svaret men jag vet  att någon i ditt nätverk gör det”

Så vad kan ditt företag göra för att skapa en kultur där det är naturligt att dela med sig?

Ett sätt är att göra det till ett spel eller en ”gamification” som det så populärt kallas. Förmågan att locka fram ett beteende som en individ normalt inte har, genom att locka med att man i slutändan kan bli ägare till den där t-shirten och kan bära upp den för att visa andra att man faktiskt har förtjänat den.

Tre sätt som man kan införa ”gamification” tillsammans med den sociala plattformen är:

1. Poängsystem
Skapa poängsystem som ger poäng när användarna har fyllt i hela sin profil, taggat kollegorna och delat med sig av information. Jakten på poäng skapar en en känsla av samhörighet och motiverar till att att samla ännu flera poäng. På så vis kan man lära in ett nytt beteende.

2. Belöningssystem med etiketter
När man har samlat in tillräcklig med poäng så kan en form av belöning vara att man får en etikett att sätta på sin profil, som visar att man har uppnått ett mål (t-shirten).

3. Resultattavlor
Med hjälp av statistik från det sociala verktyget kan man låta medarbetare, team, avdelningar eller till och med hela divisioner mäta sig med varandra för att se vilka som är bäst på att dela med sig och samarbeta med varandra. När vi mäter på en grupp så stärker vi känslan av samhörighet och ökar viljan till att bidraga.

Så ett sätt att förändra beteende och introducera nya verktyg är att skapa något för individen att sträva efter samt en bekräftelse att visa upp när de har uppnått målet (piskan och moroten).

Se nu att till sätta upp ditt spel för att driva på viljan att dela med sig inom organisationen!

Till nästa gång!