Att få något gjort

Share this post:

Vad innebär det att få något gjort?

Det finns väldigt många tänkbara svar på detta, oavsett om det är en privatperson, en förening, ett företag eller en offentlig organsation som ställer sig frågan. Svaret påverkas såklart också av om vederbörande har en stor och näraliggande utmaning att ta tag i eller inte.

En bra början för att förstå sina egna utmaningar och på vilket sätt man behöver kraftsamla för att komma tillrätta med dessa är att förstå och artikulera organisationens (eller för den delen sitt individuella) syfte och mål – sitt existensberättigande – och därefter arbeta fram sina strategier för att uppnå dessa.

Så långt gott och väl.

Att enbart planera, diskutera och konferera räcker inte

Den stora utmaning jag just nu ser är dock att man ofta hemfaller till att enbart fokusera på framtagande av långsiktiga strategier, studier, rapporter och planer genom att starta diskussionsgrupper, anordna konferenser och liknande. Det är förvisso viktigt att staka ut riktningen för verksamhetens arbete, men risken är att så gott som all kraft går ut till just detta och att energin för att ”få något gjort” till slut inte räcker till.

Så, vad göra åt denna trend som i viss mån hindrar oss från att just ”få något gjort”?

Vad sägs om att sortera organisationens olika fokus för att försöka se skogen/helheten trots alla esoteriskt lockande träd och buskar? En enkel fyrfältare kanske kan vara användbar:

De allra flesta organisationer som har varit med ett tag har tagit fram rutiner för hur verksamheten ska bedrivas.

Rutinmässiga aktiviteter (såväl externa som interna) har man, ursäkta tautologin, oftast redan rutiner för. Dessa kan självklart förbättras och effektiviseras vilket man i de flesta organisationer hela tiden arbetar för fullt med. Det är vanligt att man i det arbetet drar nytta av digitaliseringens många möjligheter alltifrån dokumenthantering, processautomation till artificiell intelligens.

När det gäller större, externa utmaningar och problem verkar till synes dock förmågan vara generellt lägre. Förklaringen till detta torde vara att man här, så att säga, inte har några färdiga rutiner att falla tillbaka på. Det är inte förvånande eftersom de nya problem som uppenbarar sig är just nya och inte medföljs av en uppsättning vedertagna rutiner. På samma gång är en ny extern utmaning eller ett problem oftast det viktigste en organisation har att lösa för att kunna tillmötesgå sina kunders, användares eller medborgares krav. Det kan till och med vara en fråga om organisationens överlevnad. Detta oavsett om organisationen är ett privat företag, en idéburen och idéell förening eller en offentlig myndighet.

Vi behöver (kraft)samlas vid Problemet

Så, vad göra? Nummer ett är att fokusera på och att samlas runt just “Problemet”, “Utmaningen” eller ”Möjligheten”. Att samla rätt personer med rätt kompetenser som helt och fullt har lösningen av problemet för ögonen, är helt nödvändigt. Det är likaledes helt nödvändigt att titta utanför den egna gruppen, avdelningen och den egna organisationen för att sätta ihop ett team som kan lösa det nya problemet.

Jag har vid flera tillfällen insett hur relativt lätt det faktiskt är att motivera nya tvärsektoriella team att agera och samarbeta för att hitta lösningar på problem. Detta förutsätter dock fyra saker:

– att problemet är verkligt och får tydliga negativa konskvenser om det inte löses, och har en stor potential med nya realiserbara värden om det löses
– att aktörena i samarbetet (ekosystemet) är överens om vad som ska åstadkommas
– att var och en av aktörernas egna drivkrafter till stor del överensstämmer med det gemensamma målet
– att det finns en ekonomisk hållbarhet i initiativet

När dessa saker är på plats så kan vi börja arbeta på riktigt tillsammans och verkligen få någonting gjort!

Jag uppmuntrar dig, bäste läsare, att fundera lite över sommaren på en utmaning som du skulle vilja lösa, på riktigt, tillsammans med andra!

Jag önskar er en skön sommar, och vi kanske ses i Almedalen.

/Lars Wiigh, EU & Business development expert